Spelmansbiologi

Bondmoran och jag förbereder oss.
- De ska ju bara visa fyra olika polskor, sedan blir det pröva-på dans. Utlärning alltså.
- OK. Då tar vi Pekkos Gustaf, Tobo-gubben, Klang och Keyland. Med ett taktslags förskjutning, så att det blir som Mats Berglund brukar spela.
- Till utlärningen tar vi nåt obestämbart. Bingsjö, Alfta/Arbrå eller så. Gäddviksbäcken är bra, den kan vi börja med. Blir det några fler än vi som spelar?
- Gammelfar och Gammelson kommer kanske, vi får se.

När jag några minuter senare kliver in på Uplands Nation, vem ser jag då om inte Majjen!
- Jag, har soundcheckat. Vi ska spela efter er, så jag tänkte att jag lika gärna kunde hänga på.

Det var ju bra. Jag lyfter blicken och där står Gammelfar med Son.
- Vi bestämde oss för att komma i alla fall, det är ju bara en timme, vi hinner med lite annat också.

Det var ju bra det också, nu är vi plötligt fem. I ögonvrån ser jag en lång gänglig figur komma smygande. Det är Masen.
- Jag hade vägarna förbi och tyckte det skulle vara trevligt att spela lite med er.

Nu har jag lärt mig att spelmän förökar sig genom delning. I stället för två blev vi sex stycken, och de som kom på vår Kulturnatts-aktivitet fick riktigt välljudande dansmusik.

Att vi sen fick byta ut några låtar är en annan sak.