Fall på eget grepp

Så här i slutet av terminen gör vi ett experiment - jag spelar blandad dansmusik utan att tala om vad det är, dansarna får lyssna och själva hitta en lämplig dans som man tycker passar till musiken, och dansledarna går runt och hjälper de enskilda paren.

Upplagt för lite elakheter alltså. Efter 50 minuter spelar jag två låtar från mitt eget traditionsområde, något jag inte så ofta får tillfälle till i den här föreningen. Jag ser förbryllade ansiktsuttryck och prövande steg - de flesta försöker dansa polska från Bingsjö eller möjligen Arbrå/Alfta. Alla tittar på varandra och härmar paret som man tror kan det här. Det går inte så bra, något känns fel.

Lite förvånad är jag ändå. Under året har vi dansat flera olika fläckpolskor, de flesta till den typiska 1700-talsmusiken som travar på så jämnt att det ibland kan vara svårt att höra var ettan ligger. Vanlig polskemusik i Närke, söder om Mälaren, öster om Vättern och ända nere i Skåne. Musik som ger bra driv i omdansningen, men inte för valsbanan.

I pedagogiskt nit försöker jag med en ledtråd. "Om ni hade varit på Korröfestivalen och hört sån här musik, vad hade ni dansat då?"

Jag hör ett sus runt omkring mig när enkronan faller ner. "Slängpolska" säger någon. Ordet slängpolska betyder något helt annat i både dans och musik norrut, men det tar vi en annan gång.

Då hör jag en röst bakom mig.

"Ja, ja. I Korrö dansar de ju slängpolska till allt."

Tyvärr ett påstående som äger ett mått av sanning. Så gick det med det pedagogiska exemplet.