Visst är det skönt ibland att sätta sig med en kollega i ett hörn, improvisera en stämma och fullständigt strunta i självkritik. Den duktiga nyckelharpspelaren kan jag kalla M - precis som Bonds chef är han också hemlig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Mysigt!
SvaraRadera