... för en liten stund sedan.
Tävlande: "Sedan ska vi iväg och dansa."
Programledare: "Vad dansar ni för sorts dans, frugan och du?"
Tävlande: "Det blir mest bugg och lite fox och så"
Programledare: "Vanlig svensk traditionell danstyp alltså"
Tävlande: "Ja."
Programledare: "Inte folkdans eller så."
Touché!
lördag 4 juli 2009
onsdag 1 juli 2009
Strängbyten jag minns
Reservsträngarna låg där i fiolfodralet. Jag hade köpt dem två veckor tidigare, men inte hunnit byta. Det skulle ha varit behövligt. Under en månad eller mer hade jag haft problem med stämningen, men underligt nog kopplat det till medelålderns hörselnedsättningar och inte till att det faktiskt kunde vara något fel på strängarna. Jag hade ju rätt nyss bytt dem.
Framför allt tyckte jag att det var a-strängen som svajade i intonationen. Det gick bra att stämma den, men det lät inte rent när jag spelade. Därför hade jag köpt en extra, och planerat att byta bara den.
Som färsking lärde jag mig ett knep av en äldre kollega. Behöver du byta en sträng under en spelning för att den gått av, gör så här:
1. Sätt på den nya strängen.
2. Stäm upp den en halvton högre än vad den ska vara.
3. Lek att fiolen är en pilbåge, grip stadigt tag i strängen mitt emellan sadeln och stallet och töj ut den knappt en halv decimeter. Håll i det läget ca 10 sekunder.
4. Behåll det utsträckta läget, flytta handen en halv decimeter uppåt halsen en stund och sedan nedåt stränghållaren.
5. Släpp (försiktigt) och stäm ordentligt.
Som du förstår spelar jag på stålsträngar…
Resultatet blir ett byte där strängen faktiskt håller stämningen och inte sjunker med en gång. Jag har framgångsrikt praktiserat det bland annat när en d-sträng gav sig under en uppvisning med dansutlärning. Eftersom jag var solo spelman då, var det bara att avbryta, men pausen blev kort. Nu tänkte jag göra samma sak – samma dag som föreställningen.
- Gör inte det, sa Masen. Byt alla strängarna på en gång. Det bör man alltid göra, annars blir klangen ojämn.
Masen är en trovärdig person: Han inte bara spelar på fioler, han bygger dem också. Då vi precis skulle äntra bussen för att åka till genrepet fattade jag ett snabbt beslut att använda bussresan till att byta strängar. Det innebar att jag hade en skakig halvtimme på mig. Hellre det än alldeles innan.
Majjen såg lätt tvivlande ut när jag började lossa på a-skruven, och uppmanade mig att spela som en dåre hela dagen så att jag inte skulle få problem på kvällen. Jag hummade något instämmande, men visste precis hur jag skulle göra – använda min gamla mentor Bengts knep med pilbågsleken.
Det är en sak att rycka loss en sträng, en helt annan att under en svajig bussfärd pricka rätt på det där lilla hålet i stämskruven, få kulan att ligga rätt mot finstämmaren och den lilla cylindern att i förekommande fall nå lagom långt ut över stallet. Allt utan att slå emot någonstans. Sedan utföra töjningen av strängen och finstämma.
Jag byter alltid en sträng i taget, stämmer ordentligt och tar sedan nästa. Jag byter också alltid i ordningen a-d-g-e. Det är nödvändigt för att stämningen ska hålla när strängbytet är helt klart och för att stallet inte ska dras alldeles snett.
Jag måste erkänna att det var första gången jag bytte strängar under en bussfärd, men nu vet jag att det går. Resultatet blev perfekt.
Framför allt tyckte jag att det var a-strängen som svajade i intonationen. Det gick bra att stämma den, men det lät inte rent när jag spelade. Därför hade jag köpt en extra, och planerat att byta bara den.
Som färsking lärde jag mig ett knep av en äldre kollega. Behöver du byta en sträng under en spelning för att den gått av, gör så här:
1. Sätt på den nya strängen.
2. Stäm upp den en halvton högre än vad den ska vara.
3. Lek att fiolen är en pilbåge, grip stadigt tag i strängen mitt emellan sadeln och stallet och töj ut den knappt en halv decimeter. Håll i det läget ca 10 sekunder.
4. Behåll det utsträckta läget, flytta handen en halv decimeter uppåt halsen en stund och sedan nedåt stränghållaren.
5. Släpp (försiktigt) och stäm ordentligt.
Som du förstår spelar jag på stålsträngar…
Resultatet blir ett byte där strängen faktiskt håller stämningen och inte sjunker med en gång. Jag har framgångsrikt praktiserat det bland annat när en d-sträng gav sig under en uppvisning med dansutlärning. Eftersom jag var solo spelman då, var det bara att avbryta, men pausen blev kort. Nu tänkte jag göra samma sak – samma dag som föreställningen.
- Gör inte det, sa Masen. Byt alla strängarna på en gång. Det bör man alltid göra, annars blir klangen ojämn.
Masen är en trovärdig person: Han inte bara spelar på fioler, han bygger dem också. Då vi precis skulle äntra bussen för att åka till genrepet fattade jag ett snabbt beslut att använda bussresan till att byta strängar. Det innebar att jag hade en skakig halvtimme på mig. Hellre det än alldeles innan.
Majjen såg lätt tvivlande ut när jag började lossa på a-skruven, och uppmanade mig att spela som en dåre hela dagen så att jag inte skulle få problem på kvällen. Jag hummade något instämmande, men visste precis hur jag skulle göra – använda min gamla mentor Bengts knep med pilbågsleken.
Det är en sak att rycka loss en sträng, en helt annan att under en svajig bussfärd pricka rätt på det där lilla hålet i stämskruven, få kulan att ligga rätt mot finstämmaren och den lilla cylindern att i förekommande fall nå lagom långt ut över stallet. Allt utan att slå emot någonstans. Sedan utföra töjningen av strängen och finstämma.
Jag byter alltid en sträng i taget, stämmer ordentligt och tar sedan nästa. Jag byter också alltid i ordningen a-d-g-e. Det är nödvändigt för att stämningen ska hålla när strängbytet är helt klart och för att stallet inte ska dras alldeles snett.
Jag måste erkänna att det var första gången jag bytte strängar under en bussfärd, men nu vet jag att det går. Resultatet blev perfekt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
