Nu vet jag vad en spelman är

Vi sitter och pratar skit vid kaffebordet, Pite och jag. När mötet är slut och folk bryter upp, då kommer de verkligt goda ideerna. Och de knäppa.

- Man skulle egentligen ha ett dataprogram som fixar det där, säger Pite.

Han är IT-konsult till yrket, så jag har överseende med hans yttrande.

- Det skulle kunna funka ungefär som ljudböcker, fortsätter han. Ta en inspelning av en låt som passar till en uppställningsdans. Och så gör man en indexering som får peka respektive tur mot olika sekvenser av takter. Sen har man ett användargränssnitt, talstyrt så klart.

- Då kan dansledaren ha en trådlös mikrofon och säga ”dambyte” eller ”figuré”, och så spelar datorn upp rätt repris rätt antal gånger. Man kan till och med fixa så att man får ett litet förspel, säger han med något drömmande i blicken.

Jag påpekar för Pite att i Gröna bokens musikdel står det faktiskt så här i vänstermarginalen:

Stor ring (1-4, 1-4)
Skäl, prem. (5-8)
Skäl, sek. (5-8)
Figuré, prem. (9-12, 9-12, 13-16, 13-16)
...o.s.v.

Siffrorna syftar på taktnummer. Så när dansledaren säger ”stöt” eller något annat käckt så kollar man blixtsnabbt in vad det står i marginalen och hittar rätt ställe i noterna.

Att på ett röststyrt kommando spela rätt del av en låt rätt antal gånger, det låter som en beskrivning av en spelman i ett folkdanslag.

Vi spelmän är alltså sofistikerade dataprogram! Men jag tror i ärlighetens namn inte att vi behöver vara så oroliga över att bli ersatta. Till och med de gamla stenkakorna från Ungdomsringen (förlåt, Folkdansringen heter det idag) med turindelade spår skulle nog fungera bättre.

När jag smågarvande går ut hör jag Pites närmast lyriska röst bakom mig.

- Alltså, tekniken finns ju! Det är bara att göra´t!