En dag att minnas

Igår hade vi turneträning hela dagen. Folkdansföreningar måste ju snåla, så en av medlemmarna hade bokat en gratislokal i sin bostadsrättsförening.

Där stod vi och spelade, Saxan, Majjen, Blåsarn och jag, medan dansarna skuttade runt på ett fint stenhårt cementgolv. Jag väntade bara på att någon skulle fastna och dra sitt knä ur led. Jag väntade förgäves. Folkdansare är vana vid att ta sig runt på alla möjliga och omöjliga underlag till och med i tävlingssammanghang. (Vilken arrangör av moderndanstävlingar skulle ens komma på tanken att låta deltagarna dansa på asfalt, kullersten, stubbåker eller gräsmatta? Och vilka deltagare skulle acceptera det?)

Nåja, nu gick det bra, även om konsten på väggarna var i farozonen när dansarna började slå volter i Klarälvsdalspolskan.

Saxan hade haft huset fullt med folk dagen före. Hon hade nämligen tidigarelagt firandet av sin födelsedag för att kunna vara med och spela på den här träningen.

- Jag kommer att minnas resten av mitt liv vad jag gjorde på min 30-årsdag, sade hon. Att jag var här i stan och åt pizza på en grekisk restaurang och spelade i en källare med er.

Sämre minnen kan man väl ha, tycker jag.