(Skanderas så klart med högtidlig stämma.
Uppläsaren bör öva i förväg, hemma.)
Mitt i föreningens torp står den svartnade munnen.
Flammande eldtungor brukar där värma till dansen.
Nu var det städdag. En frivillig skulle få chansen
att tvätta bort sotet. Det föll uppå spelmannens lott.
Så talte vår husfar och strax var vår spelman försvunnen.
Med såpan han angripit kransen och askan med spade.
All bråte var bortslängd. Vår husfar såg nöjd ut och sade
han arbetet skådat och funnit att det utförts gott.
En insats ska in, gamla järnrören nu får slå följe
med allt annat skräp, och jag hoppas montören ej felar.
För spelmännen sitter med ryggen mot elden och spelar.
Jag vill gärna avlägsna färgen och kalka. Ack, men
det är andras uppgift att bortskrapa spiskåpans hölje.
Det jobb som har utförts har gått ganska snabbt i mitt sinne.
Med haltande versmått jag fyllde den tid jag var inne
och städade spisen så att den kan eldas igen.
måndag 27 april 2009
lördag 25 april 2009
Nu vet jag vad en spelman är
Vi sitter och pratar skit vid kaffebordet, Pite och jag. När mötet är slut och folk bryter upp, då kommer de verkligt goda ideerna. Och de knäppa.
- Man skulle egentligen ha ett dataprogram som fixar det där, säger Pite.
Han är IT-konsult till yrket, så jag har överseende med hans yttrande.
- Det skulle kunna funka ungefär som ljudböcker, fortsätter han. Ta en inspelning av en låt som passar till en uppställningsdans. Och så gör man en indexering som får peka respektive tur mot olika sekvenser av takter. Sen har man ett användargränssnitt, talstyrt så klart.
- Då kan dansledaren ha en trådlös mikrofon och säga ”dambyte” eller ”figuré”, och så spelar datorn upp rätt repris rätt antal gånger. Man kan till och med fixa så att man får ett litet förspel, säger han med något drömmande i blicken.
Jag påpekar för Pite att i Gröna bokens musikdel står det faktiskt så här i vänstermarginalen:
Stor ring (1-4, 1-4)
Skäl, prem. (5-8)
Skäl, sek. (5-8)
Figuré, prem. (9-12, 9-12, 13-16, 13-16)
...o.s.v.
Siffrorna syftar på taktnummer. Så när dansledaren säger ”stöt” eller något annat käckt så kollar man blixtsnabbt in vad det står i marginalen och hittar rätt ställe i noterna.
Att på ett röststyrt kommando spela rätt del av en låt rätt antal gånger, det låter som en beskrivning av en spelman i ett folkdanslag.
Vi spelmän är alltså sofistikerade dataprogram! Men jag tror i ärlighetens namn inte att vi behöver vara så oroliga över att bli ersatta. Till och med de gamla stenkakorna från Ungdomsringen (förlåt, Folkdansringen heter det idag) med turindelade spår skulle nog fungera bättre.
När jag smågarvande går ut hör jag Pites närmast lyriska röst bakom mig.
- Alltså, tekniken finns ju! Det är bara att göra´t!
- Man skulle egentligen ha ett dataprogram som fixar det där, säger Pite.
Han är IT-konsult till yrket, så jag har överseende med hans yttrande.
- Det skulle kunna funka ungefär som ljudböcker, fortsätter han. Ta en inspelning av en låt som passar till en uppställningsdans. Och så gör man en indexering som får peka respektive tur mot olika sekvenser av takter. Sen har man ett användargränssnitt, talstyrt så klart.
- Då kan dansledaren ha en trådlös mikrofon och säga ”dambyte” eller ”figuré”, och så spelar datorn upp rätt repris rätt antal gånger. Man kan till och med fixa så att man får ett litet förspel, säger han med något drömmande i blicken.
Jag påpekar för Pite att i Gröna bokens musikdel står det faktiskt så här i vänstermarginalen:
Stor ring (1-4, 1-4)
Skäl, prem. (5-8)
Skäl, sek. (5-8)
Figuré, prem. (9-12, 9-12, 13-16, 13-16)
...o.s.v.
Siffrorna syftar på taktnummer. Så när dansledaren säger ”stöt” eller något annat käckt så kollar man blixtsnabbt in vad det står i marginalen och hittar rätt ställe i noterna.
Att på ett röststyrt kommando spela rätt del av en låt rätt antal gånger, det låter som en beskrivning av en spelman i ett folkdanslag.
Vi spelmän är alltså sofistikerade dataprogram! Men jag tror i ärlighetens namn inte att vi behöver vara så oroliga över att bli ersatta. Till och med de gamla stenkakorna från Ungdomsringen (förlåt, Folkdansringen heter det idag) med turindelade spår skulle nog fungera bättre.
När jag smågarvande går ut hör jag Pites närmast lyriska röst bakom mig.
- Alltså, tekniken finns ju! Det är bara att göra´t!
torsdag 23 april 2009
Ny teknik saboterar gammal musik
Genom min bärbara dator och fina nya mobila bredbandsabonnemang kollar jag e-posten. Där är det, ett mail från Masen: "Kan du fixa en inspelning, jag kan inte tolka rytmen i noterna". Jag har mailat ut noter till en uppvisning på kvällen, en där jag själv inte kan vara med.
Jag nödgas svara honom: "Ute på resa utan såväl fiol som mikrofon, men du kan nog med förtröstan luta dig mot de andra".
Ännu senare kommer det ett mobilsamtal från Majjen: Har jag Masens nya mobilnummer? De andra står där och ska åka till uppvisningen men han saknas. Javisst, jag har fått det i ett mail två dagar tidigare, ber att få återkomma om en minut.
Jag har precis stannat till på en vägkrog för kvällsmat och faktiskt tagit med mig datorn in, till och med slagit på den. Det borde vara en enkel match. På med modemet, det finns signal. Starta webb-läsaren, logga in på mailsidan...
Där tar det stopp. Så här ute i skogen är bredbandet ungefär lika smalt som en sytråd. Det tar en kvart att ladda ner inkorgen och ytterligare tio minuter för det specifika mailet. Till sist kan jag få iväg ett SMS till Majjen. Svaret kommer omgående: "Vi fick tag på honom på annat sätt, tack i alla fall."
Vi är för teknikberoende, tänker jag. Tacka vet jag förr! Före ljudförvrängande mp3-filer, datorer som hänger sig, cd-spelare som hakar sig, mobiltelefoner utan täckning, skannrar utan pdf-A, och eländigt mobilt bredband.
Jag minns med vemod den tiden då det kunde dimpa ned hemkörda kassettband med posten. År 1981 köpte jag mig en liten kassettbandspelare, mono, med inbyggd mikrofon - ett teknikens under på den tiden. Den åkte med på alla stämmor, fast den var rätt tung, och skulle nog fungera än idag. Men då finns det så vitt jag vet inte någon kassettbandspelare som kan anslutas till datorn, själv urskilja en låt av många i bruset hos en lång liveinspelning, och skicka den med e-posten.
Nu har jag i alla fall lagt in Masens mobilnummer i min egen mobiltelefon.
Jag nödgas svara honom: "Ute på resa utan såväl fiol som mikrofon, men du kan nog med förtröstan luta dig mot de andra".
Ännu senare kommer det ett mobilsamtal från Majjen: Har jag Masens nya mobilnummer? De andra står där och ska åka till uppvisningen men han saknas. Javisst, jag har fått det i ett mail två dagar tidigare, ber att få återkomma om en minut.
Jag har precis stannat till på en vägkrog för kvällsmat och faktiskt tagit med mig datorn in, till och med slagit på den. Det borde vara en enkel match. På med modemet, det finns signal. Starta webb-läsaren, logga in på mailsidan...
Där tar det stopp. Så här ute i skogen är bredbandet ungefär lika smalt som en sytråd. Det tar en kvart att ladda ner inkorgen och ytterligare tio minuter för det specifika mailet. Till sist kan jag få iväg ett SMS till Majjen. Svaret kommer omgående: "Vi fick tag på honom på annat sätt, tack i alla fall."
Vi är för teknikberoende, tänker jag. Tacka vet jag förr! Före ljudförvrängande mp3-filer, datorer som hänger sig, cd-spelare som hakar sig, mobiltelefoner utan täckning, skannrar utan pdf-A, och eländigt mobilt bredband.
Jag minns med vemod den tiden då det kunde dimpa ned hemkörda kassettband med posten. År 1981 köpte jag mig en liten kassettbandspelare, mono, med inbyggd mikrofon - ett teknikens under på den tiden. Den åkte med på alla stämmor, fast den var rätt tung, och skulle nog fungera än idag. Men då finns det så vitt jag vet inte någon kassettbandspelare som kan anslutas till datorn, själv urskilja en låt av många i bruset hos en lång liveinspelning, och skicka den med e-posten.
Nu har jag i alla fall lagt in Masens mobilnummer i min egen mobiltelefon.
måndag 20 april 2009
En dag att minnas
Igår hade vi turneträning hela dagen. Folkdansföreningar måste ju snåla, så en av medlemmarna hade bokat en gratislokal i sin bostadsrättsförening.
Där stod vi och spelade, Saxan, Majjen, Blåsarn och jag, medan dansarna skuttade runt på ett fint stenhårt cementgolv. Jag väntade bara på att någon skulle fastna och dra sitt knä ur led. Jag väntade förgäves. Folkdansare är vana vid att ta sig runt på alla möjliga och omöjliga underlag till och med i tävlingssammanghang. (Vilken arrangör av moderndanstävlingar skulle ens komma på tanken att låta deltagarna dansa på asfalt, kullersten, stubbåker eller gräsmatta? Och vilka deltagare skulle acceptera det?)
Nåja, nu gick det bra, även om konsten på väggarna var i farozonen när dansarna började slå volter i Klarälvsdalspolskan.
Saxan hade haft huset fullt med folk dagen före. Hon hade nämligen tidigarelagt firandet av sin födelsedag för att kunna vara med och spela på den här träningen.
- Jag kommer att minnas resten av mitt liv vad jag gjorde på min 30-årsdag, sade hon. Att jag var här i stan och åt pizza på en grekisk restaurang och spelade i en källare med er.
Sämre minnen kan man väl ha, tycker jag.
Där stod vi och spelade, Saxan, Majjen, Blåsarn och jag, medan dansarna skuttade runt på ett fint stenhårt cementgolv. Jag väntade bara på att någon skulle fastna och dra sitt knä ur led. Jag väntade förgäves. Folkdansare är vana vid att ta sig runt på alla möjliga och omöjliga underlag till och med i tävlingssammanghang. (Vilken arrangör av moderndanstävlingar skulle ens komma på tanken att låta deltagarna dansa på asfalt, kullersten, stubbåker eller gräsmatta? Och vilka deltagare skulle acceptera det?)
Nåja, nu gick det bra, även om konsten på väggarna var i farozonen när dansarna började slå volter i Klarälvsdalspolskan.
Saxan hade haft huset fullt med folk dagen före. Hon hade nämligen tidigarelagt firandet av sin födelsedag för att kunna vara med och spela på den här träningen.
- Jag kommer att minnas resten av mitt liv vad jag gjorde på min 30-årsdag, sade hon. Att jag var här i stan och åt pizza på en grekisk restaurang och spelade i en källare med er.
Sämre minnen kan man väl ha, tycker jag.
onsdag 15 april 2009
Fusklistan
De här valserna hann jag spela från min lista ikväll. De passade bra till den enstegsvals som lärdes ut.
En vals från Östergötland som jag inte just nu kommer ihåg vad den heter
En annan vals från Närke som jag inte heller kommer ihåg namnet på
Spelmansvals från Asker, Närke
Björnvalsen efter Prästfalls-Kalle, Ljusnarsberg, Västmanland
Gammal vals från Orsa efter Bleckå, Dalarna
Vals från Delsbo efter Grubb Anders, Hälsingland
Sensommarvals av Ivar Hultqvist, Norrköping, Östergötland
Vals efter Rapp-Kalle, Rasbo, Uppland
Glanshammarsvalsen efter Erik Blixt, Närke
A-dursvalsen efter Hultkläppen, Hälsingland
Orevalsen av J A Dahlberg, Dalarna
Vals efter Vilhelm Hedlund, Enviken; efter Edvard Söderlund, Dalarna
Sångarns vals, Östergötland
Vals (47:an) efter Carl Viktor Rulin, Lerbäck, Närke
Skånevalsen efter Per Munkberg
En vals från Östergötland som jag inte just nu kommer ihåg vad den heter
En annan vals från Närke som jag inte heller kommer ihåg namnet på
Spelmansvals från Asker, Närke
Björnvalsen efter Prästfalls-Kalle, Ljusnarsberg, Västmanland
Gammal vals från Orsa efter Bleckå, Dalarna
Vals från Delsbo efter Grubb Anders, Hälsingland
Sensommarvals av Ivar Hultqvist, Norrköping, Östergötland
Vals efter Rapp-Kalle, Rasbo, Uppland
Glanshammarsvalsen efter Erik Blixt, Närke
A-dursvalsen efter Hultkläppen, Hälsingland
Orevalsen av J A Dahlberg, Dalarna
Vals efter Vilhelm Hedlund, Enviken; efter Edvard Söderlund, Dalarna
Sångarns vals, Östergötland
Vals (47:an) efter Carl Viktor Rulin, Lerbäck, Närke
Skånevalsen efter Per Munkberg
tisdag 14 april 2009
I morgon ska jag dra en vals...
... och inte bara en, utan ungefär 30 stycken. Det är teknikträning med Emigranten, och hon har meddelat att det blir vals hela kvällen.
Så bra! Jag har, liksom de flesta folkmusiker, gott om valser i min repertoar, och det gällde även gångna tiders spelmän. Ta en titt i Svenska låtar, så får du se.
Vals var sannolikt den överlägset populäraste dansen i Sverige under 1800-talet. Henry Sjöberg brukade säga att valsen är den svåraste dansen att lära ut, för alla tror att de redan kan den: "Alla har dansat vals med mamma hemma i köket."
Valsen påverkade annan pardans också, exempelvis polskorna, så att vi började dansa runt i rummet i valsbana i stället för på en liten fläck. Det gör vi fortfarande. Brudvals dansas ännu regelmässigt på bröllop. Och om dansbandet någon gång bryter flödet av bugg- och styrdansvänliga låtar för en gammaldans, så gissa vilken sort det blir.
När historielösa nationalromantiker tycker att vi ska dansa polska för hela slanten, så borde vi träna mer på vals i stället...
Som i morgon.
Så bra! Jag har, liksom de flesta folkmusiker, gott om valser i min repertoar, och det gällde även gångna tiders spelmän. Ta en titt i Svenska låtar, så får du se.
Vals var sannolikt den överlägset populäraste dansen i Sverige under 1800-talet. Henry Sjöberg brukade säga att valsen är den svåraste dansen att lära ut, för alla tror att de redan kan den: "Alla har dansat vals med mamma hemma i köket."
Valsen påverkade annan pardans också, exempelvis polskorna, så att vi började dansa runt i rummet i valsbana i stället för på en liten fläck. Det gör vi fortfarande. Brudvals dansas ännu regelmässigt på bröllop. Och om dansbandet någon gång bryter flödet av bugg- och styrdansvänliga låtar för en gammaldans, så gissa vilken sort det blir.
När historielösa nationalromantiker tycker att vi ska dansa polska för hela slanten, så borde vi träna mer på vals i stället...
Som i morgon.
fredag 3 april 2009
Andra andningen
Hört i går:
Kl. 18.15 Vi måste nog stämma lite bättre.
Kl. 18.30 Kan vi ta den igen, långsamt den här gången.
Kl. 19.10 Hur var det, hade vi ställt in den där spelövningen på Annandag Påsk? Dumt.
Kl. 19.30 Vem ska sitta i mitten? Hör vi varandra om vi sitter så här?
Kl. 19.34 Vi måste nog stämma lite bättre.
Kl. 19.55 Ni dansar ungefär som vi spelar, så det så.
Kl. 20.00 Lite snabbare, tack.
Kl. 20.30 Vi behöver definitivt träffas någon mer gång och öva själva ordentligt.
Kl. 20.45 Är det ingen som spelar andrastämman?
Kl. 20.50 Mitt fel! Jag började på fel låt, förlåt.
Kl. 21.00 Se till att vi håller rätt tempo från början, och inte sackar, så blir det nog bra.
Kl. 21.25 Bra! Nu börjar det låta som det ska.
Kl. 21.30 Va, ska vi sluta nu, när vi precis har kommit in i andra andningen!
Kl. 18.15 Vi måste nog stämma lite bättre.
Kl. 18.30 Kan vi ta den igen, långsamt den här gången.
Kl. 19.10 Hur var det, hade vi ställt in den där spelövningen på Annandag Påsk? Dumt.
Kl. 19.30 Vem ska sitta i mitten? Hör vi varandra om vi sitter så här?
Kl. 19.34 Vi måste nog stämma lite bättre.
Kl. 19.55 Ni dansar ungefär som vi spelar, så det så.
Kl. 20.00 Lite snabbare, tack.
Kl. 20.30 Vi behöver definitivt träffas någon mer gång och öva själva ordentligt.
Kl. 20.45 Är det ingen som spelar andrastämman?
Kl. 20.50 Mitt fel! Jag började på fel låt, förlåt.
Kl. 21.00 Se till att vi håller rätt tempo från början, och inte sackar, så blir det nog bra.
Kl. 21.25 Bra! Nu börjar det låta som det ska.
Kl. 21.30 Va, ska vi sluta nu, när vi precis har kommit in i andra andningen!
torsdag 2 april 2009
Att fuska i dialekter
Dagens folkdanslag har ofta danser från hela landet på sin repertoar. Det ställer till det för oss spelmän. För hur man än vänder sig, så har korven två ändar. En autentiskt framförd musik kan vara avgörande för hur dansarna rör sig.
När man som jag har ambitionen att vara en allround-spelman, lär man sig vissa knep. Att till fullo behärska många andra dialekter än den man själv har i tradition är i princip omöjligt. Därför tar jag fasta på typiska saker som påverkar metriken: ojämnhet, betoningar, när stråken ska gå uppåt eller nedåt, om stråktrycket ska vara jämnt eller varierande under ett taktslag, m.m.
Det är inte direkt fusk. Resultatet blir en hyfsad härmning av ursprunget, men en infödd avslöjar mig så klart.
I går tränade laget danser från Föllinge. Jag lärde mig en gång om Jämtland, med alla dessa triolpolskor, att dela stråkdragen i triolerna så att det blir ned på den första tonen och upp med bindning på de två andra: 1+2. Kör på så, och det låter typiskt Jämtland. Men så kommer då Norskleitjen ("Norskleken") ...
Det här låter norskt, tänker jag framför stereon hemma, och jobbar mig igenom några melodier utan att få fason på dem. Norsk polskemusik från Jämtland. Som den historieintresserade vet, saknar tanken inte sina poänger. Det är motigt att få till det, jag känner mig ungefär som en av Armfeldts karoliner i snöstormen.
Jag kastar en blick på noterna till en av låtarna som rekommenderas - och plötsligt får jag en aha-upplevelse. Här står jag och spelar jämtländskt, 1+2, men stråkdragen över triolerna ska ju vara bundna, inte delade. 3.!
Nu låter det mycket bättre, och under kvällen smyger jag t.o.m. in någon riktig pols från norska sidan av gränsen. Dansarna hör så klart ingen skillnad, och Blåsarn är inte här och kan avslöja mig. Riddarn är här, men han är bara halvjämte och har bott här i stan i hela sitt liv. Så kvällens fusk är riskfritt.
När man som jag har ambitionen att vara en allround-spelman, lär man sig vissa knep. Att till fullo behärska många andra dialekter än den man själv har i tradition är i princip omöjligt. Därför tar jag fasta på typiska saker som påverkar metriken: ojämnhet, betoningar, när stråken ska gå uppåt eller nedåt, om stråktrycket ska vara jämnt eller varierande under ett taktslag, m.m.
Det är inte direkt fusk. Resultatet blir en hyfsad härmning av ursprunget, men en infödd avslöjar mig så klart.
I går tränade laget danser från Föllinge. Jag lärde mig en gång om Jämtland, med alla dessa triolpolskor, att dela stråkdragen i triolerna så att det blir ned på den första tonen och upp med bindning på de två andra: 1+2. Kör på så, och det låter typiskt Jämtland. Men så kommer då Norskleitjen ("Norskleken") ...
Det här låter norskt, tänker jag framför stereon hemma, och jobbar mig igenom några melodier utan att få fason på dem. Norsk polskemusik från Jämtland. Som den historieintresserade vet, saknar tanken inte sina poänger. Det är motigt att få till det, jag känner mig ungefär som en av Armfeldts karoliner i snöstormen.
Jag kastar en blick på noterna till en av låtarna som rekommenderas - och plötsligt får jag en aha-upplevelse. Här står jag och spelar jämtländskt, 1+2, men stråkdragen över triolerna ska ju vara bundna, inte delade. 3.!
Nu låter det mycket bättre, och under kvällen smyger jag t.o.m. in någon riktig pols från norska sidan av gränsen. Dansarna hör så klart ingen skillnad, och Blåsarn är inte här och kan avslöja mig. Riddarn är här, men han är bara halvjämte och har bott här i stan i hela sitt liv. Så kvällens fusk är riskfritt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
