Jag är avslöjad, tänker jag och vänder mig om där jag står i kaffekön på jobbet. Framför mig ser jag Pillran, en av deltagarna i fortsättningskursen. Det visar sig att Pillran jobbar två dagar i veckan vid en annan avdelning på mitt arbete. Vi har inte stött på varandra tidigare. Efter att vi berättat för varandra vad vi sysslar med på arbetstid, drar hon iväg med mig till närmaste fikabord och berättar för sina arbetskamrater vad jag gör på fritiden.
Sånt här händer ibland, men också raka motsatsen: att bekanta inte känner igen varandra utanför den situation som dansövningen utgör. En gång på en föreningsfest presenterade jag mig för min bordsgranne och det visade sig att han hade varit medlem ett bra tag.
Det mest komiska jag varit med om i det avseendet var när vi för några år sedan höststädade föreningens torp och en av föreningsfunktionärerna frågade mig om jag var ny medlem. Jag svarade lite svävande att jag varit med ett tag. De som stod runt omkring oss spetsade öronen, men eftersom jag tyckte att situationen riskerade att bli väl pinsam för den andre om jag talade om vem jag var, så avrundade jag lite diffust. Så här långt efteråt så får jag väl säga att jag tyckte det var rätt skönt att inte alla kände apan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar